Min graviditet
Nu ska jag börja berättelsen om vägen till mitt liv med ett barn, hur det va för mig under graviditeten.
Den 27 augusti 2010 träffade jag den mest underbaraste mannen i världen, nu oxå min sambo och fadern till vårat barn. Allt gick mycket fort i början men det va absolut inget negativt med det. Vi bestämde oss redan efter några veckor att vi skulle flytta ihop, och sedan 1 oktober 2010 så är vi sambos.
Livet lekte och allt va bara hur bra som helst. Vi började prata lite om att skaffa ett barn i framtiden, vi pratade mer och mer om detta och tillsist lördagen den 9 april 2011 bestämde vi oss för att det va dags, dagen efter gick farmor ur tiden och inom mig så kände jag att det va nog meningen att vi skulle bestämma oss innan hon gick bort.
Jag slutade direkt med pillren jag åt och sedan va det ju bara att vänta men att väntan skulle vara så lång det kunde jag aldrig ana. Tankarna for runt i skallen mer och mer allt eftersom tiden gick. Varför tog jag mig inte, jag hade ju koll på allt när det va störst chans och allt. Jag drack inte någon alkohol och jag försökte hålla lite koll på mitt matintag men tiden bara gick.
När jag fortfarand inte tagit mig i december så började ja att fundera över om jag överhuvudtaget kunde få barn. Kanske blev det nått fel den där gången då jag gjorde abort 1999, tankarna for runt i skallen mer och mer men tillslut så tänkte jag att "nu skiter jag i detta". Jag slutade hålla koll och tänka på vad jag åt, jag drack lite cider nån gång ibland och då.... I slutet på februari började jag känna mig lite konstig, jag bestämde mig för att göra ett test och till min stora glädje visade den att jag va gravid :)
Lyckan gick inte att beskriva. Jag fick tårar i ögonen och livet blev ännu bättre. Det gick några veckor sen började jag må illa på morgonen och började kräkas. Det va nu dags att meddela chefen på jobbet va som va på gång eftersom jag mådde så dåligt på morgonen.
Kräkningarna kom inte bara på morgonen utan de kom under hela dagen i ca 17 v sen va det bara morgonen som va jobbig fram till ca v 23 då kräkningarna avtog.
Jag jobbade på som vanligt med tjurarna i stallet men under v 17 så började nästa problem, foglossningar. Jag hade så ont efter jobbet när jag kom hem så jag la mig mest på soffan och grät av smärta och förskte sova lite. Detta blev bara värre och värre så tillslut blev jag sjukskriven i augusti. Då hade jag haft foglossningsbälte sen graviditetens v 20 och haft kryckor som stöd när det gick på jobbet.
Att bli sjukskriven va väl inte det jag trodde jag skulle bli när jag först fick reda på att jag va gravid men allt blir ju inte som man tänkt sig. Jag skulle ju jobba till det bara va 1-2 månader kvar helst längre..
Känslan som man ser många andra ha när de blir gravida uteblev väl mest oxå. Jag va överlycklig att jag äntligen blivit gravid men samtidigt kunde jag inte njuta av graviditeten som jag önskade.
Jag ville ju oxå jubla och svassa runt och bara må bra...
Trots det jobbiga man gick igenom under graviditeten så ångrar jag absolut ingenting. Jag vill ha ett barn till om några år men vi får se hur det blir med den saken, är ju inte ensam att bestämma detta här hemma ;)